En blogg av mig, Emma

Ni vet den där känslan, känslan som säger till en att det finns ingen mening längre. Den man känner när man har förlorat. Den känner jag just nu.
Det känns som livet hat vunnit på något sett. Det har blivit för mycket och min kropp börjar sakta säga ifrån. Min hjärna orkar inte tänka. Jag kämpar med ångestattacker dagligen.
Största delen av varför jag mår såhär just nu beror på mitt jobb. Det är mycket med det just nu. Min chef har gjort om vårt schema med start i oktober och det är ännu sämre än var mitt nuvarande är, och det är jobbigt nog. Jag jobbar mycket kvällar vilket tär på mitt privatliv. Jag har pratat med min chef om att jag inte kan jobba så som det nya schemat ser ut men hon lyssnar inte. Det är inte bara det att det inte funkar för mig utan det är även det att hon bryter mot arbetstidslagen och vårt kollektivavtal. Hon har erkänt själv att hon vet att jag inte får jobba så men inte bryr hon sig. Jag är dessutom anställd på heltid men har varje månad ca 20 timmar övertid.
Jag har ansökt om att få gå med i Handels, så hoppas nu att dom kan hjälpa mig.
Håller även på att söka massa andra jobb. Söker i stort sett allt just nu. Vill bara bort här ifrån.